För runt tio år sedan kunde jag gå in i en skivbutik och köpa en skiva helt på grund av hur skivomslaget såg ut. Jag hade pengarna när jag gick in och hade inte en aning om vad jag skulle gå därifrån med för något. Det var på det viset som jag hittade Josh Rouse – Under Cold Stars, Ash – Intergalactic Sonic, Bryan Adams – 18 til I Die, Shawn Mullins – Lullaby och flera andra på den tiden. Det var jättekul och det slog sällan fel.
Nu för tiden köper jag knappt några fysiska skivor alls. Dels eftersom de tar upp sådan plats i hyllan och jag har kommit på att de tar för mycket plats. Dessutom har Spotify numera förenklat detta beteende betydligt. De skivor som jag har ligger utspridda mellan Örebro och Falkenberg och nya hamnar per automatik i skymundan utan att jag behöver tänka på det. Vet stundtals inte om jag skall tycka att det är sorgligt eller bra längre, men det skär sig liksom i en ibland. Lite sorgligt är det nog.
Här är ett skivomslag som jag troligen blivit såld på och en låt som jag hade tyckt om att hitta på detta vis:

Dagens soundtrack: Imogen Heap – First Train Home