danielandersson.me

Nu är jag tillbaka i Örebro. Kom igår eftermiddag. Tyvärr verkar den där sommarvärmen ha försvunnit i samma stund som jag kom upp hit så nu går jag och huttrar i min sommarjacka. Hittills har jag möblerat om i studentlägenheten så det står vilda till och fått en försenad födelsedagspresent i form av en cykel av Martin, Fia och Anna.

Den som har ett gott minne minns kanske att min fina mountainbike blev stulen vid slutet av förra vårterminen. Försäkringen gav inget och polisen verkar av allt att döma inte ha stött på min cykel på stan. Jag har vid några tillfällen pratat om att jag nog skulle skaffa en elegant, äldre damcykel. Lyckligtvis har någon hört mitt tjat och det var precis vad jag fick – tre växlar, nymålad och nyservad med nya däck. Tack!

Ommöbleringen av lägenheten var ett smärre äventyr i sig. Eftersom studentlägenheten kom med ett antal möbler som jag inte kan kasta ut hur som helst känner man sig stundtals hindrad då man egentligen vill kasta ut någon stol eller ett bord. Ungefär en halvtimme in i möbleringen började jag bli osäker på om det verkligen skulle fungera så bra om jag trott. Ytterligare en halvtimme senare visade det sig att det nog till och med skulle fungera snäppet bättre.

Nu är det läggedags här för i morgon sätter plugget igång. Med besked. Trollen på universitetet har mosat ihop en introduktionsföreläsning med två andra, vanliga föreläsningar så jag har att göra större delen av förmiddagen och eftermiddagen. För en som inte har suttit på några föreläsningar på ett tag och inte ens är van vid att ha flera i sträck riskerar detta att kännas något segt.

Idag har Man tänker sitt biopremiär. Tyvärr hade jag helt glömt bort detta så lär nog se filmen vid ett senare tillfälle. Filmen är gjord av skaparna av Farväl Falkenberg, är också inspelad i Falkenberg och verkar ha en minst lika improviserad inspelningsprocess som den förra filmen.

Elvaårige Sebastian bor med sin mamma i ett radhusområde i södra Sverige. Då han saknar vänner att leka med, tillbringar han sin tid med att observera sina udda grannar och kommentera deras beteende. Han ser Jimmy som bor hos sina föräldrar trots att han har barn. Jimmy är arbetslös och driver omkring med sin lille son Silas på armen om dagarna. Anders har allt det som Jimmy saknar; arbete och eget hus, men han mår inte bra. Han försöker mota bort ångesten genom träning och renovering av huset, men får ingen ro. Mischa kom från Polen på 70-talet men har aldrig lyckats smälta in bland svenskarna i småstaden. Han fiskar i bäcken i bostadsområdet och betraktas med misstänksamhet av sina grannar. Man tänker sitt är en hyllning till naturen och till människorna som inte riktigt passar in.

För ett tag sedan skrev jag att min höjdskräck skulle ställas på prov – och i dag var det dags! Det hela började egentligen som ett skämt från min sida men när en annan kände en som kunde fixa upp oss på den högsta byggnaden i Falkenberg. Byggnaden är en spannmålssilo på 60-70(?) meter, belägen i hamnen och från den ser man hela Skrea strand, centrum och en bit utanför delar av staden.

För att komma upp på toppen krävdes det att man trängde in sig i en gammal, trång hiss som tycktes köra uppåt i en halv evighet innan man fick gå den sista biten i trappor. Innan jag kom upp på själva toppen stod jag och tittade ut genom ett skitigt fönster någon minut för att få ned pulsen och arbeta av mig den värsta höjdskräcken.

Därefter kände jag mig rätt härdad och kunde njuta av utsikten relativt obehindrat. Om visiten där uppe inte motverkat min höjdskräck det minsta så blir jag förvånad.

Ja, klart att man tittar på Mythbusters nu när man kan. (~_^) Jag kommer åter igen att sakna det i höst och vår då ÖBO:s basutbud av kanaler saknar Discovery Channel och Discovery HD. I kväll har man testat myten om huruvida man sparar ström på att låta lampor vara tända istället för att släcka dem när man inte behöver dem.

Testresultaten visar att det allt är bäst att släcka ljuset. Med glödlampor (vilket nämns i bilden ovan) sparar man ström så länge lampan får vara släckt i mer än 0,36 sekunder. Och:

”..lysröret drar mer energi när det tänds än någon annan lampa. Men det motsvarar ändå bara 23,3 sekunder när den hålls tänd.”

En annan myt, från ett annat avsnitt, som faktiskt kan testas hemma: Ta två telefonkataloger, lägg varannan sida ur dem på varandra och ta lite tejp för att se till att de inte flyger upp hur som helst. Kan man dra loss telefonkatalogerna ifrån varandra? På bilden nedan har jag testat två ex av den betydligt mindre Lokaldelen:

Idag har man besökt en gammal lekplats som jag inte varit på under en lång tid: Seatons/Hyltenäs kulle. Det är väl ingen lekplats egentligen men jag har minnen av att jag och kompisar kröp runt i resterna av det nedbrunna jaktslott som en viss Herr Seaton lät bygga på toppen av kullen i början av 1900-talet. Det var ett rätt maffigt ställe, utan tvekan, men sedan brann det ned och nu återstår bara källargångarna som går ned i marken. Och så några spår av det som en gång var mellanvåningen.

På sina ställen har det som tidigare varit golvet gått sönder så man kan komma ned i källaren där också. Lite här och var kan man stöta på stora trädrötter från träden som växer nära inpå. Skitspännande för ett barn som fått en ficklampa i handen!

Jag märkte det aldrig då för jag var väl för upptagen med att krypa under jord men det är en rätt vacker utsikt på stället också.

Läs mer på: Västkustsstiftlesen: Hyltenäst kulle

Tiden går lite ojämnt. Trots att plugget inte börjar förrän om en vecka och man egentligen har tid känns det som om den rinner iväg ändå. Registrering är gjord men det spökade i systemet så jag blev tvungen att ringa och fråga vad det var som hände. Studieförsäkran gick dock in utan problem. Studentmailen är full med skräppost som vanligt. En halvtom studentlägenhet väntar i ett område där majoriteten av grannarna säkerligen har flyttat och bytts ut mot nya studenter.

Sommaren är inte riktigt över än men sammanfattningsvis har den hittills varit skön med två sommarjobb, ledighet, foto, gaming, sköna sommarkvällar och lite dåligt väder som aldrig har fått komma i vägen för vad man har planerat för veckan. Jag har varit borta och sedan lite borta till. Jag har knappt rört gitarren alls på hela tiden för det har inte fallit mig in, men det gör mig liksom ingenting. Det råder ingen tvekan om att jag har varit på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Nu börjar det kännas tråkigt för att det skall ta slut och man försöker njuta så mycket det går under tiden som är kvar.

I veckan skall jag kanske högre upp i stan än vad jag någonsin varit förut. Jag har höjdskräck så det kan bli intressant. Hoppas att det inte blåser för mycket. (^_^’)

Dagens soundtrack: Lars Winnerbäck – Jag får liksom ingen ordning + Daniels Winnerbäck-playlist, aug 2009