danielandersson.me

Efter lite leveransproblem är den äntligen här; Winnerbäck-boxen innehållande det nysläppta albumet, Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen (på LP och CD), boken 112 sånger samt fyra fotografier:

Winnerback.se säger att leveransproblemen berodde Posten medan jag, utifrån vad jag har sett, undrar om det egentligen inte var CDON som ställde till det. CDON:s leveransstatus visade att min order höll på att packas långt in på fredagseftermiddagen och först för några minuter sedan fick jag ett bekräftelsemail från dem om att ordern hade skickats. (Edit, 2009.09.22, kl. 15:21: Och nu kom ett SMS om att jag skall hämta ut paketet.) Ytterligare ett leveransproblem höll på att uppstå när jag skulle cykla hem med den stora CDON-lådan på styret. Jag var nära till att falla i backen och drog till mig oroliga blickar mer än en gång.

För mig är skivan ett skönt uppsving från Daugava:s becksvarta vatten. Jag kände mig aldrig riktigt hemma med den nyhängda Saddam och ett höstblött Kraków, även om Daugava hade sina ljus och ett skönt sound. Denna skiva känns nästan som en mer nutida variant av Singel och det gillar jag. Låtarna känns som bra livematerial, precis som de flesta på Singel.

(Parantes: Det första spåret, Järnvägsspår, fick mig genast att höra Kents Kungen är död Sundance Kid i bakhuvudet – komplett med min brors första felhöring av låten: ”Det var en gång för länge sen/du och jag slogs mot gummimän”. (^o^) Jocke Berg står med i tacktexten så det kanske är mer än bara en slump. Förutom detta känns det som det finns flera bra influenser från både Staffan och Thåström lite här och var.)

Även boken är en trevlig bekantskap. Den har mycket bilder, några roliga anteckningar – som till exempel där Lasse erkänner en halv låtstöld från Staffan – och ackord till alla låtar som släppts på skiva. Vad som saknas är demobandens låtar och det är kanske lite synd. Det hade varit en trevlig bonus. Skulle jag ha en sådan här bok och alla låtar släppta på skivor skulle jag antagligen vara obeskrivligt stolt. Jag skulle ligga och gnugga mig mot den i ett halvår. Minst.

Nu är bara frågan vart jag skall förvara den här stora boxen i min lilla lya. Fördelarna med mer kompakta, digitala lagringsmedium gör sig påminda bredvid den här stora boxen. Fast varför ser albumomslaget så hård-posterizat ut på Spotify?

”Ett löfte att aldrig bli som dom
Ett hem som alltid måste göras om
Varje gång jag blundar
växer rötter på mitt skinn
En enhet som jag har slutat andas in”

Dagens soundtrack (favoritspåret för dagen): Lars Winnerbäck – Kedjebrev

Denna text postades den måndag, september 21st, 2009 at 22:14 och arkiverades under Musik, Shopping, Soundtrack of my Life, Vardagsaction. Du kan följa eventuella kommentarer på denna post genom RSS 2.0-feeden. Du kan kommentera, eller använda trackback från din egen sajt.