danielandersson.me

Nu lider ännu ett år och ett decennium mot sitt slut. Albin är på besök ett par dagar och hjälper till med att fira in det nya. Temperatursänkningen som jag smått betvivlade i min förra post har blivit verklighet för nu är det 6,9 minusgrader och snö här igen:

Jag skulle gärna skriva en sammanfattning men känner mig aningen för okoncentrerad just nu så det skulle bara bli en stor röra om jag försökte. Extremt-extremt sammanfattat har det varit ett varierande år, minst sagt – men ett kul år! Jag tror nog att en del av alltet syns posterna häromkring. Vi syns/skrives vid i nästa år!

För några dagar sedan bilades det från Örebro ner till västkusten. På vägen kunde jag och min bror se hur snötäcket bitvis tunnades ut ju längre ned och västerut vi körde. Ett tag kom det även snö på oss men den körde vi ifrån. Trots en befogad oro för att töandet skulle ha gått för långt kunde vi nästa dag fira en vit och isig jul i Varberg. Faster och farbror ställde åter igen till med en finfin julmiddag och klappar utbyttes förstås medan man fortfarande var som en boll. Sedan kom kaffet och gröten.

På något vis lyckades vi åter igen ställa till med presentberg åt varandra – trots att de flesta av oss sagt att vi skulle hålla igen. Nåja, det var samma visa förra julen och, nåja igen, så länge som det inte är någon som klagar så gör det uppenbarligen ingenting. Det är tanken som räknas och så länge som ingen blir ruinerad, sönderstressad eller känner sig tvingad, så.. (^^o) Ännu en dag senare töade det rejält i världen och då gladdes man åt att man åtminstone fått sig en såpass vit och stämningsfull jul.

Nu, i mellandagarna, har temperaturen fortsatt att öka för att till sist hänga på runt fyra plusgrader. Snön fortsätter att rinna bort och vädret har pendlat mellan något sorts vårigt soligt och höstigt blött. Brorsan åkte nyligen upp till Örebro igen för att arbeta och skickade en bild på fyrtio centimeter snö vid sin ytterdörr. Nog är det en kontrast, alltid! Det är både så att man saknar det och så att man är glad att man slipper på samma gång. Det sägs kunna bli både kallare och snöigare här tills på nyår, men idag har det varit en så tokigt vårig dag i Halmstad att det känns väldigt svårt att tro. Hur som helst har jag fyndat en ny vinterjacka om det skulle vara fallet.

Vi får se väl vad som händer. Bring it!

PS. Ikväll är det förresten en ovanlig utomhusmatch på Ullevi där Färjestad möter Frölunda i elitserien. Varför är den ovanlig då? Jo, det var nämligen 1972 som vi senast spelade en ishockymatch under bar himmel i Sverige och det blir retroinspirerade kläder och hela köret. Ses på TV4, kl. 19:30. Passar en öl till detta? Jao. DS.

Nu är de sista julklapparna inslagna. Lägligt nog räckte rullen med omslagspapper precis på centimetern runt den sista julklappen. (^o^’) I morgon bilar jag och brorsan ned mot kusten för jul och nyårsfirande. Eller, nja, för mig åtminstone för han åker därifrån innan nyår. För en gångs skull verkar det som det blir en vit jul. Vädergudarna håller nämligen på att att ställa till med snöoväder där nere i detta nu.

Det finns en liten risk för att det blir lite radiotystnad här över jul/nyår så jag får passa på:

^ Ny variant av förra årets South Park-gubbe (från SP-studio.de).

Nu har jag varit pluggledig i några dagar och jag har, som alltid, lite svårt för att riktigt ställa om till ledighetsläge. Som Visuri en gång, så klokt, sade: ”Börja inte på universitet, kids! Det är inkörsporten till olderhood.” Så sant, så sant!

Nu verkar det förresten som årets julkort har kommit fram till alla som de har skickats till, så nu kan jag dela med mig av hur de ser ut. Detta år ser de nämligen inte riktigt ut som de brukar och de har valts utifrån lite mer än tanken att de skall se prydliga ut. Eller, nja, det var väl snarare en impuls som växte, om vi skall vara så petiga. Men, hur som helst, direkt när jag såg korten i korthyllan började diverse pratbubblor ploppa upp i mitt huvud så jag skrattade så smått medan jag plockade dem. Här är några av resultaten:

Btw, till de som jag inte julkortsväxlar med: God Jul till er också!

Igår, efter biofilmen, firades en minivariant av jul här i Örebro. Eftersom jag inte ser Tess och Anna över jul/nyår byter vi presenter lite i förväg, och denna gång fick jag en jättevärldskarta (på 137 x 92 centimeter) som jag pratat om att jag skulle ha skaffat i framtiden. Well, jag vill gärna ut och resa och jag ville gärna ha en karta. Tyvärr glömde jag att ta en bild på paketet för det såg ut som en jättesmällkaramell med två papperstoffsar i var ände. Nu skall vi bara hitta ett ställe att sätta upp den på.

Igår kväll sågs Avatar. Tyvärr var det inte den omtalade 3D-versionen som sågs (för den visas inte i denna stad) men det är inget som jag direkt gråter över nu. Dock får jag åter igen lov att störa mig på att skärpan som några gånger i filmens början inte riktigt verkade vara så bra som den skulle vara och att biosalongen var kall som aldrig förr.

Året är 2154, Jorden är döende och mänskligheten är på jakt efter nya energiresurser. Den före detta marinsoldaten, Jake Sully, är rullstolsbunden och har inte råd för att betala för den operation som kan få honom på fötter igen. När hans bror dör blir Jake genast tillfrågad om han vill ta över ett projekt som han bror var involverad i. Anledningen till att just han blir tillfrågad är för att hans DNA är likt hans brors och detta är viktigt för uppdraget som hans bror förberedde sig för. Jake går med på detta, förs till planeten Pandora är Na’vi-folket bor och får en avatar – en Na’vi-kropp som blandats med hans brors DNA för att fungera med honom. Företaget som leder operationen vill exploatera Na’vi-folkets natur för att komma åt en ny energikälla och det blir nu Jakes uppgift att få dem att flytta på sig.

Filmen sägs ha varit tänkt att ha spelats in direkt efter Titanic och utkastet till berättelsen sägs även ha varit skrivet långt innan dess. Men eftersom nittiotalets teknik inte hade kommit tillräckligt långt och eftersom kostnaderna för att ens försöka var skyhöga lades filmen på hyllan – tills nu. Filmen består av ungefär 40% ”vanliga” scener och 60% datorgenererad grafik och visas i både en 3D-version och en vanlig, platt version på olika biografer.

Filmen är utan tvekan storslagen med gott om amerikanska stereotyper som samsas – eller inte samsas – på en främmande, färgglad planet med mycket vackert att se. Samtidigt som filmen på ett grovt berättarplan känns som något av en upprepning av vad andra klassiker har gjort tidigare gör det mästerliga och annorlunda upplägget och den belönande vägen till slutet att det trots allt blir en unik upplevelse. Filmen är på 2,41 timmar 2 timmar och 41 minuter vilket onekligen rymmer en hel del minnesvärda ögonblick. Stundtals kan den kännas lite lång men för alla karaktärsutvecklingar och vändningars skull kan jag ställa mig bakom den tiden.

Dagens soundtrack: Metallica – All Nightmare Long (Live 2009.07.07 @ Nimes, France)