danielandersson.me

Igår kväll sågs Avatar. Tyvärr var det inte den omtalade 3D-versionen som sågs (för den visas inte i denna stad) men det är inget som jag direkt gråter över nu. Dock får jag åter igen lov att störa mig på att skärpan som några gånger i filmens början inte riktigt verkade vara så bra som den skulle vara och att biosalongen var kall som aldrig förr.

Året är 2154, Jorden är döende och mänskligheten är på jakt efter nya energiresurser. Den före detta marinsoldaten, Jake Sully, är rullstolsbunden och har inte råd för att betala för den operation som kan få honom på fötter igen. När hans bror dör blir Jake genast tillfrågad om han vill ta över ett projekt som han bror var involverad i. Anledningen till att just han blir tillfrågad är för att hans DNA är likt hans brors och detta är viktigt för uppdraget som hans bror förberedde sig för. Jake går med på detta, förs till planeten Pandora är Na’vi-folket bor och får en avatar – en Na’vi-kropp som blandats med hans brors DNA för att fungera med honom. Företaget som leder operationen vill exploatera Na’vi-folkets natur för att komma åt en ny energikälla och det blir nu Jakes uppgift att få dem att flytta på sig.

Filmen sägs ha varit tänkt att ha spelats in direkt efter Titanic och utkastet till berättelsen sägs även ha varit skrivet långt innan dess. Men eftersom nittiotalets teknik inte hade kommit tillräckligt långt och eftersom kostnaderna för att ens försöka var skyhöga lades filmen på hyllan – tills nu. Filmen består av ungefär 40% ”vanliga” scener och 60% datorgenererad grafik och visas i både en 3D-version och en vanlig, platt version på olika biografer.

Filmen är utan tvekan storslagen med gott om amerikanska stereotyper som samsas – eller inte samsas – på en främmande, färgglad planet med mycket vackert att se. Samtidigt som filmen på ett grovt berättarplan känns som något av en upprepning av vad andra klassiker har gjort tidigare gör det mästerliga och annorlunda upplägget och den belönande vägen till slutet att det trots allt blir en unik upplevelse. Filmen är på 2,41 timmar 2 timmar och 41 minuter vilket onekligen rymmer en hel del minnesvärda ögonblick. Stundtals kan den kännas lite lång men för alla karaktärsutvecklingar och vändningars skull kan jag ställa mig bakom den tiden.

Denna text postades den söndag, december 20th, 2009 at 13:55 och arkiverades under TV / Film / Bok. Du kan följa eventuella kommentarer på denna post genom RSS 2.0-feeden. Du kan kommentera, eller använda trackback från din egen sajt.