Avatar 3D
Ikväll/-natt stack jag och Albin till Bio Capitol i Varberg för att se Avatar i 3D. Albin hade aldrig sett filmen innan och jag ville gärna se den igen, fast i 3D. Innan filmen började ställde sig en anställd på biografen vid duken och talade om att filmen slagit rekord hos dem och att alla föreställningar så här långt varit fullsatta. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att de är den enda mindre biografen inom ett stort antal mil som visar filmen i 3D. Och visst är det kul att det lönar sig för dem att satsa på detta. Vi fick 3D-glasögon i svart plast med en Dolby 3D-logotyp. De var larmade och verkade snäppet mer välgjorda än de där pappersglasögonen som man annars brukar se. Innan huvudfilmen började visades en 3D-version av Alice in Wonderland-trailern och den gav en hel del mersmak. Flera höll faktiskt fram händerna framför sig för att försöka röra vid det flygande katthuvudet. Därefter började huvudfilmen.
Det är lite intressant att ha sett Avatar i platt version innan man såg den i 3D. Nog var det lite ovant i början men man vande sig. I och med 3D-formatet gick filmen från att vara en ”bra film” till något som jag dessutom skulle kalla för ”en unik upplevelse”. Hade filmen fyra solar innan så fick den nog fem nu.
Storleksskillnader mellan maskin och människa blev tydligare och de starka färgerna fick extra kontrast när de befann sig på olika djup i bilden. Allt detta känns tacksamt när det handlar om så här stora miljöer, tusentals jättesmurfar och en färgglad djungel med höga, flygande berg. Klipp och kameravinklar som kändes smått ointressanta i den platta versionen blev rent ögongodis. Även textningen vann lite på detta format eftersom den flyttade sig både i djup-, sid- och höjdled beroende på vad som syntes i scenen.