Kinesisk vattentortyr på håll
Tvättid, gråmulet men ändå ljust väder med 3,9 plusgrader, blöt asfalt och ett ständigt droppande från taken som låter som en slags ljudlig variant av kinesisk vattentortyr mot min fönsterbräda. Lyckligtvis är jag ju en sådan som kan stänga av de flesta ljud men olyckligtvis kunde jag inte helt stänga av det ständiga ”tappandet” ändå.
Nåja, igår blev min grupp färdig med gruppuppgiften och idag fixade jag i ordning det sista på min individuella. Checklistan för vad som skulle göras har egentligen ifylld sedan några veckor men det sista var inte klart och, som så ofta med kod, är det det sista som blir lite extra pilligt. Skulle jag göra om arbetet nu skulle jag antagligen göra på andra vis och något fortare – men nu skall jag inte tänka på det för jag vill ju inte börja om. Nästa vecka är det inlämning (om jag inte minns fel).
Nu: Lost-tajm och pytt med ägg. Kodbreaken är absolut. Ett helvete med odöpta bebisar väntar mig dessutom.
Ditt studentliv verkar himla skönt.
Du får arbetet gjort att du bara kan slappa. Om man ändå vore du. 
Och vadå odöpta bebisar? Arbetar du som präst helt plötsligt? :O
Förresten, om vi någon gång syns irl ska jag definitivt ta med mig Rufus the Snail så du får skaka ”tunga” med honom. Ha ha ha ha! ^^
Haha, det är nog en kombination av att se nyttan av det jag läser/att tycka att det är kul och allmän ovilja att ligga för nära deadlines och toktrampa. Men det är en del arbete innan dess.
Jag ”arbetar” som Dante i Dante’s Inferno (spelet). Kom till första cirkeln där en massa märkliga bebisar anföll och poeten Virgil förklarade att det var här de odöpta bebisarna hamnar. Det fastnade på något vis.
Hoh, tungkyss ju! :O