En vecka på campus
Det blev inte så mycket Alan Wake i veckan som jag hade hoppats. Plugget är för närvarande helt synonymt med datorskärmar så ledigheten får helst äga rum utan TV- eller datorskärmar. Nåja, jag sparar det till bättre tillfällen. Just nu gäller det att limma ihop plugget tills deadlinen vid slutet på nästa vecka.
De senaste dagarna har jag suttit på campus, mestadels för mig själv, mellan klockan 10/12-16/18. Av någon anledning så går det slött med jobbet hemifrån, även om det just då känns som det blir mycket gjort. Sedan är det givetvis lite extra roligt att sitta på campus när man vet att det inte är så mycket tid kvar. Jag har märkt att majoriteten av alla studenter gärna sitter i datorsalen med takljuset släckt så jag sitter då hellre på något mer ljust och öppet ställe. Vid något tillfälle har man då haft turen att att träffa på före detta kurskamrater som man inte sett på ett tag och höra vart de är på väg. Mestadels bortåt, ”färdig och fed up” som en sade, men ändå hungrig efter resten.
Igår var en annorlunda dag på campus där allting bara fallerade. Jag hade jag sällskap av Jonas, ingenting gick vägen och datorbatteriet behövde laddas. Närmsta strömkällan satt i golvet, under en lucka med en trasig öppningsmekanism. I samma stund som jag får upp luckan genom att rycka med båda händerna skär jag mig så klart på den, vilket leder till en massa blödande och ytterligare svårigheter med att jobba vidare. Något plåster hittade jag inte heller så jag fick sitta och hålla det värst skadade fingret i luften medan jag skrev. (^_^’) Någon någon dryg timme senare av allmänt strulande fick vi lägga ned för dagen och gå hemåt. Efter lite omplåstring fungerade allt bättre igen.
Ja, det var en del om det förflutna. Vad händer i framtiden då? Tja, i helgen blir det en DMD-fest. Jag känner inte riktigt för att släpa runt på kameran men vi får se om det blir några bilder därifrån ändå. Det lär märkas här någonstans.