danielandersson.me

Är nyligen tillbaks efter ungefär en veckas vistelse hos Albin och Kristin. Vi hade bestämt att vi skulle försöka ses några dagar i sommar (för vi syns alldeles för sällan) så nu blev det dags. Stundtals blev det lite sent in på nätterna men vi hade ändå rätt mycket för oss på dagarna med stensättning, golf, utflykter och förberedelser inför sommarfesten som ägde rum under näst sista dagen som jag var där. Festen i sig gick hur fint som helst med en del bekantskaper som jag inte sett på ett tag samt en del nya – både nyfödda och ”gamla”. Det var även en smärre teckenspråksorgie på ett vis som jag inte varit med om på ett tag. Kul att takterna sitter i för ibland saknar jag att språka fritt på teckenspråk igen.

Lite otippat spenderade jag och Albin två sena nätter åt att ta oss igenom tvåspelarläget i Splinter Cell: Conviction, kallat Deniable Ops. Eftersom det är en fullblodig prolog till singelspelarkampanjen visste jag att det skulle bli en del att bita i. Dock hade jag inte riktigt räknat med att det skulle vara bland det bästa som jag spelar i co-op-väg, i alla fall inom den rena actionkategorin. Vi hade riktigt roligt och det blev svårt att slita sig när vi väl fått upp flytet. Vi passade även på att spendera lite tid i det nysläppta Limbo. På något vis fick han det gratis för att jag köpte det när jag var inloggad på hans Xbox så, yepp – delad glädje är dubbel glädje.

En annan ”leksak” som vi hade en hel del kul med var den relativt nya fyrhjulingen (på bilden ovan). Det blev lite körning i varierande, ojämn terräng och till sommarfesten gjorde vi en hinderbarna. Fast den gjorde en hel del praktiskt nytta i trädgården under stensättningen också.

Nej, nu kallar Limbo. Fruktar att det skall ta ta slut allt för snart, men måste bara fortsätta.

Igår var det dags för urrensning/städningen, lägenhetsbesiktning, anställningsintervju och en sex timmar lång bilfärd snett västerut som hann bli både solvarm och regnkall. Men till sist var man framme och kunde lasta av.

Jag har hört en hel del blandade perspektiv på Grankotten men har ju själv har jag tyckt om det. Du har bostadsgaranti, bra hyra med gratis Internet, två sommarmånader är gratis, möbler ingår, minst en tvättstuga per lägenhet, god service och lägenheten i sig är väldigt lättskött. På så vis har Örebro bostäders bostadslösning för stunder underlättat enormt för mig och gett mig tid att tänka på annat. Det har känts skönt att inte behöva lägga ned allt för mycket tid på något som ändå bara är ett tillfälligt studentboende. Dessutom har man haft en viss studentatmosfär och haft nära till campus utan att faktiskt vara på det för jämnan.

”..men nu är din tid i Grankotten över”, som bovärden sade när han besiktigade lägenheten. Jupp, nu så.

Den som har följt mina tidigare poster vet att jag kan få snöplogar, sopbilar, lastbilar och allt möjligt utanför mitt fönster – bara några meter från mina fötter när jag sover. Idag var det dags för tre män med räfsor och en grävskopa som ställde till med en smärre revolution i område. Nja, jag kanske överdriver lite, men ändå.. Behold – ”buckelmakare”, är vad jag kallar dem:

Under min tid här i Grankotten har jag sett oändligt antal idioter till bilförare plöjer runt som vildar, över gräsmattor och runt snäva hörn, som om det inte fanns någon morgondag. Egentligen är det väl bara meningen att man skall gå eller cykla här, men eftersom det antagligen är så många studenter som ständigt flyttar in och ut har man lämnat en öppen ingång till området. Denna överutnyttjas av alla som inte kan tänka sig att parkera på parkeringsplatsen bredvid. Och eftersom det inte finns några vidare raksträckor att tala om och lägenheterna dessutom ligger tätt intill vägarna är sikten runt hörn och dylikt stundtals obefintlig.

Därför kan jag inte annat än att stilla hoppas jag nu att någon jävel skall få sig en riktig buckla, för det har de förtjänat sedan evigheter. Synd att jag lär ha flyttat då.

På förmiddagen hade jag tvättid igen. Det var som vilken tvättid som helst tills jag började att titta lite närmare på lappar som satts upp på stället. En av dem handlade om att studenterna i Grankotten hade tillgång till proffskockar som skulle lära dem laga mat – fast igår. Bummer, det lät lite kul. En annan nämnde att man skulle säga upp sin lägenhet om man skulle sluta studera – senast den femtonde april. Huh? Det är den tjugonde idag.

Direkt gick mitt humör gick från relativt nöjt till oroat. Jag hade tidigare fått information om när lägenheten skulle vara uppsagd tidigare enligt Örebro bostäders nya regler (som skall göra det lättare för nya studenter att få lägenheter i tid), men jag hade glömt att räkna med att det var längre uppsägningstid när man lämnar ifrån Örebro bostäder än när man bara flyttar mellan två lägenheter som tillhör bolaget. Så nu riskerade jag att behöva betala hyra över sommaren i onödan. Nog för att jag har råd med det men det fanns inte med i mina beräkningar. Medan jag väntade på att bovärdskontoret i närheten skulle öppna verkade himmelen höra mitt oroade sinne. Solen gick i moln och ett regnoväder tog över.

Efter att ha kommit till kontoret, nästan kvaddat paraplyet i blåsten, fått höra att de inget visste och att jag måste åka in till huvudkontoret, stått på en blåsig busshållplats i en halvtimme, kommit till huvudkontoret, fått höra att jag inte är den första som råkat ut för samma och att de fixar det ändå känns det mycket bättre. Nu är uppsägningen fixad.

Fast det är fortfarande mulet, kallt och blött där ute. Nej, nu måste det vara någon annan som hårdsurar häromkring.

Dagens soundtrack x3:

• Orup – Regn hos mej
• Stefan Sundström – Dina händer
• Lisa Nilsson – Handens fem fingrar

Det här skulle antagligen förstöra Grankotte-känslan här omkring, men jag måste säga att det hade varit intressant att ha något som liknade det här som studentlägenhet. Det är lite udda, visst, men det är ju bara under studietiden som man har den i så fall:

Klicka för att komma till videoklippet på Planet Green: Hong Kong Space Saver

Tydligen kan man få upp till tjugofyra olika rumskombinationer. Köket är rätt charmigt (då jag har blivit rätt van vid det lilla som jag har här) fast de gulfärgade rutorna skulle jag gärna slippa.

I morse vaknade jag av att golvet vibrerade och skrapande plogljud hördes utanför mitt fönster. Det är inget direkt nytt att sop- och plogbilar hörs rätt tydligt under förmiddagarna så jag försökte bara tänka bort det så gott det gick. Dock var det rätt svårt eftersom det sade ”dunk” och ”klang” hela tiden – en jag högg i. Nu, när jag vrider persiennerna och tittar ut, ser jag att man verkar ha använt en grävskopa för att skopa bort den tidigare upplogade snöhögen direkt utanför mitt fönster. Dessutom verkar plogchauffören ha varit ambitiös och försökt skrapa bort det nedre snölagret som man aldrig rubbade under förra plogningen.

Inte konstigt att det var lite svårt att somna om när de höll på med det där, bara två och en halv meter från ens fötter. (o_O)