Under deras kampanj för Old Spice Red Zone ger barbröstade Isaiah Mustafa korta men intensiva monologer som riktar sig till kvinnor (fast med vissa gliringar till deras antagna män). Reklamen kunde antagligen ha slutat där och blivit rätt välkänd som den var, men denna gång tog man det hela lite längre. Man ställde dessutom in siktet mot sociala medier och spelade hundratals videoklipp där Isaiah besvarar allehanda kommentarer från både kändisar och ”vanligt” folk. Resultatet finns att beskåda på Youtube och där bland syns både frierier, raka svar och rena fånerier av varierande kvalité. Med tanke på hur många som tittar på varje enskilt klipp kan man nog verkligen säga att kampanjen lönar sig.

Här kommer mitt första LOL-ögonblick med herr Mustafa:

”Hello ladies. How are you? Fantastic! Does your man look like me? No. Can he smell like me? Yes. Should he use Old Spice Bodywash? I don’t know. Do you like the smell of adventure? Do you want a man who smells like he can bake you a gourmet cake in the dream kitchen he built for you with his own hands? Of course you do. Swan dive into the best night of your life. So ladies, should your man smell like and Old Spice man? You tell me.”

Någon på Aftonbladet måste ha haft väldigt kul när han/hon satte ihop det här. (^o^’)

Inledningsvis kände jag till exempel ingen vidare motivation av att se tre snubbar gå tillsammans och se en av dem rida iväg bara för att bli skjuten efter att ha malt ur sig en urseg dialog. Detta följdes av att några enstaka förklaringstexter blinkade förbi innan jag hann läsa dem. Under de nästföljande mellansekvenserna var jag vid flera tillfällen extremt nära att helt trycka bort dem och avfärda spelet som en platt vilda västern-sandlåda. Men sedan hände något. Maston pratade om samma grejer om och om igen, karaktärerna kändes hopplöst korrupta hit och dit men Maston hade i alla fall lagt fram lite bättre vad som drev honom och, yes, det gjorde skillnad. Lite berättarutveckling och nya platser senare kände jag mig riktigt hemma och spelet rullade sedan på till den bättre slutdelen med indianer, snö, grizzlybjörnar och bondeliv. Någonstans där, när jag sett alla platsers bredd och variation, såg jag den detaljrikedom som inte syntes i början. Och slutet, ja, det kändes rätt och effektfullt.

Men så ett erkännande: Buggarna (och kanske extrapriset i butiken) var faktiskt en stor del av skälet till att jag över huvud taget köpte spelet. Visst hade jag hört från andra att det verkade bra men jag tillät ändå mig själv att vara tveksam. Westernsimulatorer brukar som regel inte falla mig i smaken. Jag tyckte främst att det lät rätt lajbans med flygande, ridbara människor och andra märkligheter. Nu när jag har kommit igenom hela spelet kan jag tyvärr inte säga att jag har sett något av detta – men..

• ..min fru svävade utanför vår gemensamma säng (vilket syns i bilden ovan).
• ..en kvinna som behövde skjuts knuffade ned mig från hästryggen och blev sedan stående där, raklång så att jag inte kunde komma upp igen. Hästen blev orolig av detta och och började springa runt. Snart började även kvinnan på ryggen försöka springa men resultatet blev bara ryckiga rörelser.
• ..en okänd mexikansk kvinna gled genom en brunn, genom ett antal maknadstånd och försvann bakom en mur. Jag hade precis handlat klart i en affär när jag såg henne komma glidande i sidled.
• ..min häst gjorde vid ett flertal tillfällen en skarp vänstersväng, rakt in i en grind utan att det fanns några synliga hinder som skulle få den att göra detta.
• ..min häst blev stundtals en övernaturlig bergsklättrare och tog sig upp för stora, branta klippor när jag visslade efter den. Jag skall väl inte klaga på att den kommer men ibland önskar jag att den kunde göra samma när jag red på den.
• ..min häst försvann mystiskt. Jag red fort genom ett öppet landskap, hoppade av i farten, sprang några meter bort och när jag vände mig om var hästen borta. Den kom inte när jag visslade så fick fixa en ny.
• ..diverse vilda djur ”åkte” ibland runt i vildmarken utan att röra på benen. Ser läskigt ut om natten.
• ..när man går in i ett hus/rum kan karaktärerna där inne bli stående på stolar, bord och dylikt.
• ..det var vid flera tillfällen svårt att loota/skinna/bakbinda döda fiender när man befann sig i backar eller ojämn terräng.
• ..förklarings- och undertexter blinkade ibland förbi väldigt mycket fortare än vad jag hann läsa dem.
• ..i utomhusterräng syntes ibland blinkande prickar och linjer i marken.

Ska man ge ett sådant här spel bra betyg, eller? Ja, det kan man nog – men räkna alltså med några buggar på vägen.

Som alltid – bara i underbart galna Japan. Ett gäng transexuella sjuksystrar prövar på en något speciell variant av magnetkameraundersökning.

Någon som fattar vad som händer här? Inte jag heller. Aflac! (^.^’)

Det börjar nästan blir dags för en ”Bara i Japan”-kategori här. Men inte riktigt än – för varianter av denna talande anka har nämligen synts i amerikansk reklam innan. I Japan har man dock gullat till det lite extra med en katt och helt annan stil.

Vad är Aflac då? Ett försäkringsbolag.

^ Hittat på en bänk utanför universitetsbibliotekets entre. Detta är nog den mest extrema ”rökning dödar”-ruta som jag har sett, och då förstår jag inte ens vad som står i den. Bilden räcker. Nog känns femtiotalets sociala askkopp väldigt avlägsen.

Men jag kunde inte låta bli.

Flera speltimmar som man gjorde det att det kändes oväntat lockande att bli kvinna. Det kittlades liksom i hela mig. Jag hällde i mig drycken (ingen blodig kirurgi här inte), autosparfunktionen kickade igång (ingen återvändo nu) och sedan började det att ryka innan det till sist syntes ett lite mindre ansikte med en något mindre näsa. Fast spelets glow-effekt och de stora kläderna som jag bar gjorde mig för en stund osäker på om någon ändring verkligen hade skett. Ja, jag blev faktiskt tvungen klä av mig kläderna och gå ut i dagljuset (för drycken fanns i en mörkare grotta) för att verkligen se skillnad.

Reslutatet:

• Det känns lite konstigt men det känns även som en rolig belöning att få så här i endgame. Jag har ingen angry inch egentligen. Eller, nja, jag vet inte riktigt. Man kan inte ta av sig underkläderna.
• Alex verkar inte göra någon större skillnad på mitt då-jag och mitt nu-jag. Hon älskar mig. Edit: Fast hon tycker inte om när jag flörtar med henne.
• Albin säger att jag är världens bästa ”mom” istället för ”dad”. Jag försöker vänja mig.
• Mina attractive-stats har blivit till cross-dressing-stats. Jag har fått byta garderob vilket jag uppenbarligen är väldigt dålig på för det ser rätt dumt ut och jag får inte riktigt till det med attractive-statsen än. Oj, nu såg jag att man kunde ändra färgen på sina kläder. Edit: Nu såg jag att man kunde ändra färgen på håret. Nu börjar det likna något igen.
• NPC:ernas reaktioner på mina sociala handlingar verkar lite annorlunda, men det kanske har med kläderna att göra.

Sådant här händer bara i spel – bara i spel. (^o^’) Knothole, nästa.

”Sitting here with my neglected blog / starring at a draft that never came to / one morning my keyboard would no longer talk / I wonder if it knows about how much that has been left out? / I think I did fine, but then I went wrong / ever since I left you my life has gone on / no, I haven’t written anything new for some days / so I’m using a Sanna Nielsen song to help // Eeeempty bloog / eeeeempty draaaft / since I’ve been gooone / I must wriiiitee soooooome.. / eeeempty blog”

Här kommer en ”liten” smygpost om vad som har hänt sedan jag var här senast. Nästan ett halvår, i punktform:

• Jag har slutat röka. Har dock rökt en gång sedan Kära blogg,-posten och då var det för en film, vilken nämns lite längre ned i denna post. Vad gör man inte för att få vara en filmstjärna?
• Jag har haft tre olika frisyrer under hela sommaren/hösten. Klippte det kortare varje gång och det bara blev så. Den sista frisyren var lika skön som vanlig; huvorna fastnade som karbonband och efter duschen behövde man nästan bara dra handen genom håret en gång för att det skulle bli torrt. Lyx. Fast nu växer det visst igen.
• Jag har säkert glömt bort hälften av alla filmer som jag har sett eftersom jag inte har skrivit något om dem. Just nu minns jag bara att jag såg The Dark Knight, Max Payne och Quantum of Solace på bio. Kommer säkert på resten nästa gång som jag står i en videobutik. (^_^’)
• Metallicas senaste skiva kom och hade bättre låtar än på länge men fick kritik för det hårdkomprimerade ljudet. Ville man få bästa ljudet och dessutom få höra en andra version av Suicide & Redemption var det bara till att spela Guitar Hero III eller ladda ned det som någon hade rippat. Helt klart en lite oväntat att de som betalar för en skiva från just anti-pirat-Metallica får sämsta ljudet.
• Ännu en säsong av Heroes har passerat, denna gång utan författarstrejk. Våren 2009 verkar det bli till att titta på både Lost och Heroes. Dessutom har jag fått för mig att titta på CSI, Desperate Housewives och Cold Case vid sidan av. Man kan ju undra hur jag skall få tid till något annat på kvällarna så något kommer jag troligen att skippa.
• Gmail har fått smileys varav en av dem är en bajskorv med ett par flugor. Och ett tema som gör att hela Gmail ser ut som MS-DOS. Bättre kan det inte bli. Eller?
• Jag har spelat..
  • ..Fahrenheit – vilket var ett trevligt, annorlunda tidsfördriv som fungerade rätt okej. Oväntat twistad story.
  • ..Call of Duty 4: Modern Warfare – eftersom Albin än en gång fick upp mina ögon för hur bra Call of Duty-serien är. Överraskande story.
  • ..Gears of War 2 – två gånger eftersom det var så bra. Epic = vapenbalans och superb grafikmotor. Nu även med en massa epic feeling.
  • ..Mirror’s Edge – vilket bevisade att det är fullt möjligt att göra parkour i ett förstapersonsspel och att fula, tecknade mellansekvenser helt kan vara väldigt störande när en berättelse skall presenteras. Tröttnade man halvägs och ville korta ned utvecklingstiden genom de här tecknade animationerna?
  • ..Prince of Persia – som visade sig vara ett väldigt annorlunda spel från den föregående triologin. Jag blev lite kluven men gillade det ändock.
  • ..mer Grand Theft Auto IV – som egentligen spelades igenom för ett tag sedan sedan. Men sedan dess har jag insett att jag troligen tog mig an spelet alldeles för systematiskt för att det skulle bli någon riktig inlevelse i det. Nu har jag nästan mjölkat ut spelet helt på sidogrejer så det skall bli skoj att kunna insupa spelvärlden ur The Losts perspektiv snart.
  • Table Tennis och tyckte att det var rätt kul tills jag kom till Jesper och efter många förluster kastade in handduken.
  • ..allt mindre på min Wii. Den används knappt alls längre och det känns lite tråkigt. Det enda spel som jag kanske skulle vilja spela just nu är Okami. Spelade igenom nästan hela spelet på Playstation 2 och har fått för mig att det skulle vara kul att spela igenom resten på Wii.
  • ..Alan Wake – strax efter att det har släppts. Var så säker!
• Jag, Matti, Malin, Anna och Johannes – aka. ”grupp sex”/”gruppsex” har spelat in en kortfilm vid namn Att ta för sig. Man fick lära sig om dramaturgiskt berättande, ljussättning, filmutrustning, ljudinspelning, videoredigering, ljudredigering, mediaformat, DVD-formatet (vilket ändå lär vara utbytt mot Blu-ray när jag kommer ut ur den här studiesvängen). Filmen spelades in i en villa i Laxå – dit majoriteten av gruppmedlemarna pendlade – och uppe i Svampen.Rollerna spelades av alla gruppmedlemmar + en av gruppmedlemmarnas son. Min karaktär bar tveksamma T-shirts av typen ”10 000 alkoholister kan inte ha fel – drick T-sprit”, drack öl mitt på ljusa dagen och misshandlade en nalle med både tång, kökskniv och eld. Det blev många scener och många bloopers. När inspelningen tog slut följde ett utdraget redigeringsarbete som började bra men senare blev problematiskt när deadlines kom lite för nära och vår dator fick tokfnatt. Men allt landade med en DVD med rätt roliga menyer, textning på huvudspår och extramaterial, bilder, allas individuella trailers och ett påskägg med en tidig klippning av filmen där ljudet ännu var oredigerat.

  Några av mina bilder från första inspelningsdagen och framåt:

  

  Min sentimentala trailer (som jag uppenbarligen glömde att köra deinterlace på):

• Efter mer än ett halvårs väntan på den omryktade omdesignen från det hemlighetsfulla Äpplet kom äntligen den nya MacBook:en. Jag beställde den såklart på direkten, trots att den kostade lite mer än väntat. Apple Store var sirapsslött. Tyvärr fanns det uppenbarligen en väldans massa andra människor som också ville ha den så tillverkningen och leveransen tog några veckor. Det är även möjligt att jag själv hade ett finger med i fördröjningen då jag lade till fyra gigabyte minne till originalkonfigurationen. Det fanns tankar om att göra en bloggpost om detta men var just då uppe i redigeringsarbetet kring filmen så tiden bara rann iväg.
  ^ Nybliven MacBook-ägare, x4.

  Jag är mycket nöjd med köpet. Det känns nytt och spännande att komma bort från PC/Windows, datorn fungerar bra, väger lite, ser väldigt snygg ut och musplattan är den bekvämaste som jag har haft. Dock buggar det lite ibland (men inte mer än vad jag är van vid från Windows XP/Vista) och jag är än så länge ganska obekant med vilka program som är bra för vad. Det tog mig till exempel flera veckor innan jag till slut fann ett uppackningsprogram som fungerade någorlunda som jag ville. Men det finns en mycket stor chans att nästa dator som jag köper är en iMac, Mac Mini eller en MacBook Pro för jag trivs med det. Men låt mig för säkerhets skull klargöra att jag inte är särskilt emot PC/Windows bara för att jag har köpt en MacBook. Det som har drivit mig till MacBook:en är den allmäna hypen, att OS X (i mina ögon) är det mest kompletta alternativet till Windows och för att jag vill pröva något nytt. Och så musplattan, förstås. (^^,)

  Rolig sidnotering: Nyligen ringde de från PC för alla och ville ge mig ett julerbjudande för att få mig att börja prenumerera på tidningen igen. De gjorde samma grej när jag slutade med SuperPlay så jag anade att det skulle hända här också, dock inte riktigt så här snart. Jag tackade så trevligt som möjligt nej till julerbjudandet varpå försäljaren frågade varför och jag lite tveksamt svarade att jag ”gått över till Mac”. Jag kände mig som en vandrande ”PC vs Mac”-kliché och får dessutom en impuls att slå på den nyss avstängda Mac:en i bakgrunden så att startljudet hörs. Svaret blev ett glatt ”Åhå, ja, då förstår jag. Ja, då får jag passa på att önska en god jul!”
  Sidonotering i sidonoteringen: Vad har förresten hänt med PC för alla egentligen? Skribenterna låter helt plötsligt jättekåta på Mac:arna.

• Den andra halvan av terminen handlar om att göra webbsidor och Flash/Java är med på ett hörn. Även här dök en gruppuppgift med flera biuppgifter upp så medlemmarna i ”gruppsex” slog sina huvuden ihop än en gång och gav sig fan på att bli färdiga med allt innan jul/nyår. Och vi lyckades; trots att instruktionerna till några delmoment ploppade upp lite sent, här och där, gick det ihop. Det känns skönt att samma grupp som vinglade lite på deadlinens brant under förra delkursen kunde styra upp det. MacBook:en fungerade förresten som en slags central för grupparbetet, fick följa med mig med mig fram och tillbaka universitetet varje dag och gjorde mycket nytta. Den gamla laptoppen hade troligen pajat min axel då jag burit runt den.
• Jag spanade länge på ett AF Nikkor 50mm f/1.8D-objektiv som jag till slut köpte. Det är inte lika lätthanterligt som standardobjektivet men har onekligen sina stunder.
• Jag har varit i Stockholm för första gången sedan mitt lite snabba besök vid Globen där jag såg The Smashing Pumpkins. Jag, Martin och Fia tog in på en vandrarhemsbåt där vartenda vinkel var tokigt snedsnickrad och partajade åt söderhållet där vi fann en gata som Winnerbäck sjunger om. Trevlig stad med många små och stora vrår att se. Jag tog tillfället i akt att föreviga sådant som drog mina ögon till sig under mitt första riktiga besök där och har laddat upp en del här:
• Tidigare har min photostream på Flickr förorenas med diverse bildmaterial till bloggen, men nu har jag städat lite och försökt få ordning på det. Det är definitivt ingen blogg, men det är det mest offentliga som man ser från mig just nu:
• Just nu har fyra katter – Felix, Ofelia, Svea och Bruce – fått min fars hus som lekplats. Martin och Fias kattvakt kunde inte ta hand om alla katterna så de tog med dem ned i stället. Jag har min sovrumsdörr stängd eftersom jag vet att minst två av katterna kommer att tugga sönder en av mina favoritblommor direkt. Jag provade att släppa in en av dem och fixeringen vid blomman var märkbar.
• Om mindre än tio minuter åker jag till min faster och farbror för att fira klart julen. Eftersom jag redan varit hos morsan och ätit julmat en gång idag så lär jag bli väldigt mätt ikväll. Och det skall jag väl vara glad för, för min faster kan verkligen det där med julmat.

God Jul och Gott Nytt År! (^o^)