danielandersson.me

Igår var det dags för urrensning/städningen, lägenhetsbesiktning, anställningsintervju och en sex timmar lång bilfärd snett västerut som hann bli både solvarm och regnkall. Men till sist var man framme och kunde lasta av.

Jag har hört en hel del blandade perspektiv på Grankotten men har ju själv har jag tyckt om det. Du har bostadsgaranti, bra hyra med gratis Internet, två sommarmånader är gratis, möbler ingår, minst en tvättstuga per lägenhet, god service och lägenheten i sig är väldigt lättskött. På så vis har Örebro bostäders bostadslösning för stunder underlättat enormt för mig och gett mig tid att tänka på annat. Det har känts skönt att inte behöva lägga ned allt för mycket tid på något som ändå bara är ett tillfälligt studentboende. Dessutom har man haft en viss studentatmosfär och haft nära till campus utan att faktiskt vara på det för jämnan.

”..men nu är din tid i Grankotten över”, som bovärden sade när han besiktigade lägenheten. Jupp, nu så.

Packade nyss ur min ryggsäck, vilken jag långsamt har fyllt på med diverse innehåll under dagen. Det verkar kanske inte som så mycket men man blir rätt svettig av cykla runt med detta. Det sammanfattar eftermiddagen rätt bra:

Water for All-grejerna kommer från mitt och Jonas besök hos uppdragsgivaren, Water for All/Atlas Copco, för det projekt som vi jobbade med under terminen. Eftersom de inte hade kunnat närvara vid vår redovisning förra veckan kändes det inte riktigt som projektet hade fått något formellt slut. Så det blev till att sticka dit med datorn, gå igenom allt en sista gång och överlämna materialet till dess nya ägare. Vi fick lite presenter (som syns på bild) och positiv feedback.

Vad som däremot inte syns är min fika på stan och diverse annat pyssel som har pågått. Man kan visst inte få med allt.

Idag var det dags. Klockan 09:15 tog jag följande bild i universitetets BIO-hörsal:

Ja, det är lite tomt i salen. Jag trodde att det skulle komma mer folk direkt men det var bara obligatoriskt att vara där på för- eller eftermiddagen så vissa väntade med att dyka upp tills senare.

Fem minuter efter det att bilden togs började min grupps redovisning av en kommunikationsstrategi och webbsajt. Vi höll på i tjugo minuter och hade komprimerat in mycket eftersom det var både PR, semiotik och retorik iblandat. Webbsajten hade dessutom flera språk och ett ganska stort admininterface som skulle visas upp. Men trots allt detta kändes det som vår redovisning var över på fem minuter ändå. Allt började liksom swosha förbi när det väl satte igång. Därefter verkade det som det gick bra med alla opponeringar på förmiddagen så det var bara trevligt. Eftermiddagen fortsatte mestadels på samma vis. Bland de roligare projektberättelserna fanns den om en DMD:are som extrajobbat för att kunna köpa en systemkamera + objektiv för att spela in en kortfilm.

Vid 16-tiden var det över och det kändes skönt att kunna avsluta terminen med en positiv not. Nu skall jag bara komma på hur det känns att de här tre åren är över. Kurslitteraturen är borta ur bokhyllan, köksskåpen står halvtomma och garderoben är mer tom än på länge. Det blir inga mer tentor – åtminstone inte så länge som jag inte börjar plugga på nytt. Men det lutar åt en ny DMD-fest på lördag så riktigt, riktigt över är det ju inte än.

Det blev inte så mycket Alan Wake i veckan som jag hade hoppats. Plugget är för närvarande helt synonymt med datorskärmar så ledigheten får helst äga rum utan TV- eller datorskärmar. Nåja, jag sparar det till bättre tillfällen. Just nu gäller det att limma ihop plugget tills deadlinen vid slutet på nästa vecka.

De senaste dagarna har jag suttit på campus, mestadels för mig själv, mellan klockan 10/12-16/18. Av någon anledning så går det slött med jobbet hemifrån, även om det just då känns som det blir mycket gjort. Sedan är det givetvis lite extra roligt att sitta på campus när man vet att det inte är så mycket tid kvar. Jag har märkt att majoriteten av alla studenter gärna sitter i datorsalen med takljuset släckt så jag sitter då hellre på något mer ljust och öppet ställe. Vid något tillfälle har man då haft turen att att träffa på före detta kurskamrater som man inte sett på ett tag och höra vart de är på väg. Mestadels bortåt, ”färdig och fed up” som en sade, men ändå hungrig efter resten.

Igår var en annorlunda dag på campus där allting bara fallerade. Jag hade jag sällskap av Jonas, ingenting gick vägen och datorbatteriet behövde laddas. Närmsta strömkällan satt i golvet, under en lucka med en trasig öppningsmekanism. I samma stund som jag får upp luckan genom att rycka med båda händerna skär jag mig så klart på den, vilket leder till en massa blödande och ytterligare svårigheter med att jobba vidare. Något plåster hittade jag inte heller så jag fick sitta och hålla det värst skadade fingret i luften medan jag skrev. (^_^’) Någon någon dryg timme senare av allmänt strulande fick vi lägga ned för dagen och gå hemåt. Efter lite omplåstring fungerade allt bättre igen.

Ja, det var en del om det förflutna. Vad händer i framtiden då? Tja, i helgen blir det en DMD-fest. Jag känner inte riktigt för att släpa runt på kameran men vi får se om det blir några bilder därifrån ändå. Det lär märkas här någonstans.

Igår var första riktiga sommardagen under året. Som vanligt innebär sommaren ett plugguppehåll för min del, men denna gång får man nog kalla det för ett ”pluggslut”. Studentlägenheten är nämligen uppsagd sedan en tid tillbaka och om några veckor skall jag sluta plugga. Jag har sökt jobb ett tag nu. Har fått lite positiv respons men inga klara besked om arbete så sökandet fortsätter. Så som det ser ut nu flyttar jag (så som planerat när jag flyttade hit) från Örebro när studierna tar slut.

Tills dess jobbar jag, Jonas och Berina (”Krabborna”) för fullt på halvpraktiken. Det har det varit lärorikt att se vad man bör och inte bör göra i en uppdragsposition samtidigt som man fått handskas med ett mer ”skarpt” läge. Det praktiska arbetet varvas dessutom med PM-författande. Ja, visst är de lite mycket på en gång men det hjälper lite att tänka på att man ändå är i slutet av terminen och att det inte är första gången som man håller på med det här nu. Hittills har det gått bra.

Efter en tid av studentliv med sena tentanätter och ojämna sovtider försöker jag att sköta allt jobb lite mer som ett riktigt jobb – med vanliga arbetsdagar och vanliga arbetstider. Jag har aldrig haft problem med att få jobb gjort med däremot har jag blivit less på att hantera det så dåligt. Förändringen går just lite sådär, skall jag väl erkänna, men det gör sin lilla skillnad så här långt.

Att plugget skall ta slut känns både skönt och trist. Speciellt under början av denna sista delkurs kändes det jättekonstigt och man visste inte riktigt hur man skulle känna inför det. Sex terminer som student har flugit förbi – långa mitt i, korta i bakspegeln. Nu är allt slutligen ihoppackat och det är bara att inse att det finns ett skäl till varför man gör sådant här. Det finns ju annat än studier i livet, sägs det.

Dagens soundtrack x3:

• Niklas Strömstedt – 24 timmar
• Eldkvarn – Nånting Måste Gå Sönder
• Lars Winnerbäck – För den som letar