GP.se har slängt upp ett klipp från Lars Winnerbäcks spelning i Göteborg där han och bandet framför hans snart tio år gamla brev från Oslo – Elden. Tyvärr saknas lite av energin från Falkenbergs-spelningen och dessutom är himmelen fortfarande ljus så här långt in i setlistan. Men det är ändå ett trevligt minnesklipp från turnén:
^ Klicka på bilden att komma till klippet på GP.se.
Ikväll var det dags för Lars Winnerbäck att spela i Falkenberg för första gången sedan 2001. Denna gång ställde man till med en minifestival med två scener, skivbutik, café och diverse annat.
Jag hade rätt dålig koll på de andra banden så vissa fick jag snabblyssna på någon timme innan konserten bara för att veta vad som väntade. Love Antell fick en oförtjänt liten publik eftersom han var först ut men han gjorde ett väldigt bra jobb. Därefter kom Dundertåget som hade lite mer publik och dessutom några fans. Sedan kom Melissa Horn som hittills framstått som tråkig och blev väldigt mycket mer intressantare. Laleh har jag av någon anledning svårt för live så lyssnande inte så mycket på henne. I stället såg jag till att få en bra plats vid huvudscenen.
Huvudnumret, Lars Winnerbäck, började relativt lugnt med mannen själv ensam på scenen i ungefär en kvart. Helt klart kul att se med tanke på att jag aldrig såg soloturnén för några år sedan. Sedan föll ett skynke och därefter var bandet med på alla noter. I en låt var dessutom en förinspelad kör med på ett hörn och sjöng samtidigt som de syntes på storbildsskärmen på scenens baksida. Det låter säkert småmärkligt men det lät faktiskt väldigt bra. Delar av konserten kändes lite bekanta från vinterns turné men visst fanns det nya arrangemang och nya låtar.
Själv hamnade jag rätt okej, inom tio meter från främre staketet, rakt framför scenen. Under sista låten blev det plötsligt ett stort tomrum längst fram och jag hamnade säkert fem meter närmare på bara några sekunder. Ja, jag klagade inte för det var bra röj och alla hoppade/klappade gott i takt. Jag fick dessutom ett plektrum och köpte turnéexklusiva Bränt krut, vol. 4.
Nu skall jag och mina trötta ben vila lite. Tack än en gång för en trevlig kväll, Lasse!
I den senaste versionen av Spotify lade man till möjligheten att se andras användarprofiler och delade listor. Plötsligt blev det lite roligare att göra blandspellistor. Här är några av dem som jag delar med mig av just nu:
Jack White & Alicia Keys – Another Way To Die / Imogen Heap – First Train Home / Silverchair – Do You Feel The Same / Sam Morrison Band – Turn The Page / Owl City – Fireflies (Jason Nevins Remix) / Groove Waters – No Matter What (Nu Soul Edit) / Death Cab for Cutie – I Will Follow You into the Dark / Biffy Clyro – That Golden Rule / Staffan Hellstrand – Kromad, Svart / Jimmy Eat World – Always Be / Damien Rice – 9 Crimes / Carolina Wallin Pérez – Utan dina andetag / Pendulum – Propane Nightmares / The Offspring – Denial, Revisited / The Weepies – World Spins Madly On / Foo Fighters – Times Like These
David Gray – Fugitive / Genesis – Land Of Confusion (12” Version) / Placebo – Nancy Boy (Radio Edit) / Disturbed – Divide / The Polyphonic Spree – Light & Day/Reach For The Sun / Ben Folds – Still Fighting It / Morrissey – Don’t Make Fun Of Daddy’s Voice / Jack Johnson – Better Together / Creedence Clearwater Revival – Fortunate Son – Live 1970 / Michael Learns To Rock – That’s Why (You Go Away) / The Proclaimers – I’m Gonna Be (500 Miles) / Aerosmith – Jaded / The Cardigans – You’re The Storm – Sandkvie Session / Mötley Crüe – Kickstart My Heart / Lars Winnerbäck – Hjärter Dams sista sång (Live Sentrum Scene Oslo 5 september 08) / Keith Urban – You’re My Better Half / The Postal Service – Such Great Heights / Five For Fighting – 100 Years / Josh Rouse – Nothing Gives Me Pleasure / K-Ci & JoJo – All My Life / Michael Jackson – Jam / Kings Of Leon – Notion / Kemopetrol – Seagulls
Liquido – Stay With Me / Taken By Trees – Sweet Child O’ Mine / Silverstein – Apologize / As I Lay Dying – The Sound of Truth / Bell Book & Candle – Rescue Me – Radio Edit / Lou Reed – Perfect Day / Augustana – Sweet And Low – New Album Version / Staffan Hellstrand – Decemberblommor / Alexi Murdoch – Orange Sky / Joshua Kadison – Jessie / The Smashing Pumpkins – For Martha / Biffy Clyro – Mountains
Nästan varje DMD:are jag har på Facebook har skrivit en statusuppdatering om PHP och MySQL, vilket är vad vi håller på med just nu. Sammanfattat kan det sägas att vissa tycker om det och att andra hatar det – men oavsett vad man tycker om det just nu så är det onekligen användbart. Dessutom har vi fått egna databaser att leka med ett riktigt betalsystem skall tydligen var på gång också.
Nyss var det användbart på ett oväntat vis. Plötsligt kom jag ihåg en egen variant av Tupacs låt Changes som jag haft liggande sedan förra året då någon citerade någon raptext under webbdesignkursen. Vart får jag allt ifrån => glöggen? Nåväl, nyss blev texten lite uppdaterad men nylärda begrepp. Jag känner mig ungefär lika märklig som lägger upp den här som jag känner mig märklig om jag låter den ligga ännu ett år, så:
”Come on, come on
I see div blocks when I wake up in the morning and I ask myself
is ”life” == ”worth living”, should fix em up?
I’m tired using definition lists and even worse, I’m not able
my validation hurts so I’m lookin’ for a tag to fix itBrowser stats give a damn about poor coder
pull the trigger, kill a server, I’m a poet
Give the attribute to the parent tags, who the hell cares
one less hungry magin on the wrapFirst ship ‘em header and let ‘em deal the sidebars
give ‘em attributes, step back watch ‘em kill each other
It’s time to fight back, that’s what the standards said
two shots in the dark, now IE6′s deadI got to $_GET into MySQL but we can never mysql_query(”INSERT INTO nowhere”)
else { echo ”we share tables with each other” }
We gotta start makin’ mysql_query()
$con to see $me == ”admin” instead of != ”stranger”and that’s how it’s supposed to be
How can the Devil DELETE a $brother if he’s close to me?
I’d love to go ”javascript:history.back(1)” to when we played as kids
but things changed, and echo(”that’s the way it is”);”
Varje Winnerbäck-turné är på sitt vis med sina typer av låtar och omarbetningar av dem. Ibland är de en direkt följd av det senaste albumets stil, ibland är de något helt annat. Varje ny turné verkar medföra ett behov av att antingen klä av eller klä på musiken mer eller mindre och detta i sig gör det till en rätt varierad och oväntad upplevelse. Denna turnés stil är en följd av albumet, Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen. Det är en råare variant än becksvarta Daugava-turnén men samtidigt mer finklädd och elektrisk.
När konserten börjar är det första som syns är en kortfilm med en flicka på en äng. Hon ler mot oss och gestikulerar att vi skall vara tysta. Och tyst blir det. Därefter far vi runt på torg, gator, radhus, garage, en mörk äng, längsnyponbuskar och en gympasal medan en speakerröst pratar i bakgrunden. Stämningen är genast satt. Efter någon minut slocknar bilden och lamporna bakom den nu fladdrande duken tänds så att hela bandet där bakom syns. När skynket faller har låten Järnvägsspår dragit igång;
”Det fladdrar till som i en dröm,
en pojke gräver ner sitt fynd
och röjer undan bevisen”
Edit: Videoklipp på detta (från en tidigare konsert) finns här.
Därefter fortsätter två låtar (Köpenhamn och överallt och Dunkla rum) i relativt högt tempo innan det är dags för mellanprat. Då är det applåderna och skriken som dominerar medan Lars vackert väntar ut dem med ett leende och blickar på de andra i bandet. Sedan fortsätter showen tills det tar slut vid tjugotre låtar.
Scenen känns mindre än förrförra sommarens scen och består mest av en massa järnrör som man fäst lampor och skärmar på. Väggarna är svarta skynken. Scenens bakvägg lutar framåt så att den går över bandet och kanske även en lite bit över publiken. Detta ser väldigt mäktigt ut precis när man är nära och ”mitt i” det men på avstånd ser det desto futtigare ut. Sett från mitt perspektiv (rakt framifrån, några meter bak från scenen) var det en rejäl ljusshow. Varje låt tycktes ha sitt egna färgtema och färgerna från lamporna var verkligen inte att leka med. Dessutom hade man stoppljus som ställde till rena trippen för ögonen.
Ljudbilden verkade lida något av lokalen. Själv tyckte jag att det lät rätt bra rakt framifrån scenen, fast det var tydligt att folket vid ljudbordet prioriterade bas framför nyanser. Dessutom hördes ett ständigt eko som tog bort en del av kraften som jag antog skulle finnas där. Trummorna i Jag har väntat på ett regn lät exempelvis väldigt bleka jämfört med förra årets Norrköpingskonsert och med det i backspeglen kan jag knappast tänka mig att det var så här som det var tänkt att låta. Mellanpratet och videoklippet fick en relativt låg volym medan själva låtarna lät desto mer. Framträdandet i sig är det dock inget fel på då Lars kanske har hörts bättre live för, men bandet är tajt och i överlag känns det som Lars både sjunger och spelar gitarren bättre för varje år. Tidigare har det stundtals känts som ett undantag när han plockar fram elgitarren men denna gång blev det snarare en regel. Och, ja, det lät bra.
När bandet kommit upp på scenen för andra gången är det dags för Winnerbäcks halv-747 – Söndermarken. Introfilmen som syntes i konsertens början går i bakgrunden hela låten igenom. Till sist bugar bandet och går av scenen medan eftertexterna fortsätter att rulla. Tack för kväll, Lasse.
OneRepublic slog igenom med låten Apologize på ett lite udda vis. Den På singelomslaget syntes till exempel texten ”Timbaland presents OneRepublic Apologize” tydligt, låten dök upp på Timbalands egna album och en musikvideo med Timbaland spelades in medan orginalmusikvideon aldrig släpptes offentligt.
För några dagar sedan stötte jag på orginalversionen av låten i en fanvideo av Aaron Platt och har lyssnat/tittat på dem minst en gång per dag. Yep, är man hooked så blir det såklart..
Dagens soundtrack: OneRepublic – Apologize