danielandersson.me

Wohoo, jag vågade! Huvudet svajade lite medan jag stod och tittade på Göteborgshjulet (och Albin retades lite med att dra lite passande skämt) men efter ett första varv kändes det ganska okej. Efter andra varvet kände jag inte av någon höjdskräck alls längre. Mobilkameran gick het under tiden så här kommer ett litet bildbevis:

Det hela ägde rum igår då jag och Albin spenderade några timmar i Göteborg med att vandra, tjöta, äta och se på bio. Egentligen är det en gammal vana som vi har haft, men eftersom vi båda haft fullt upp med jobb och plugg så har det inte blivit så mycket av denna varan på sistone. Filvalet föll i sista minuten på The Sorcerer’s Apprentice som gillades på något Disney-charmigt vis och trots lite ojämt väder var det aldrig några problem att ta sig någonstans utan att bli genomblöt.

En av sakerna som jag uppskattar med att åka bort är att man kommer bort från den vardagliga limbon – speciellt den som innefattar tekniken. Missförstå mig rätt, jag gillar teknik och använder den till mycket men ibland vill jag bara lägga i bromsen ett slag när det går på tomgång. Nu har jag först varit borta på den tripp som jag nämnde i min förra post och sedan dess har jag dessutom spenderat några dagar i Örebro för att hjälpa brorsan och dennes sambo med att flytta.

När jag sedan kommer hem kan jag konstatera att..

• ..min utlovade gratiskod för Alan Wake: The Signal-DLC:n innebär knep på mer än ett vis: (#1) Den har inte kommit än. Det följde med en kod i Limited Edition-paketet till Alan Wake och i instruktionerna stod det endast vart man fyllde i koden men aldrig när man skulle göra det. Så jag gjorde det direkt. I efterhand visade det sig att om man skrev in koden innan den 27:e juli blev man tvungen att vänta tills den 28:e på en ny kod som gav en DLC:n gratis. Den kom dock aldrig. På grund av något strul som sägs ha uppstått hos Microsoft måste man vänta tills den 2:a augusti i stället. (#2) Allt som är Xbox-relaterat är bundet till Microsoft och därmed är jag fast på Hotmail. Hotmail tillåter inte automatisk vidarebefodring till andra mailtjänster så man är i princip tvungen att campa där. (#3) Trots att koden från Microsoft/Xbox Live dröjer väller ändå varningsmail angående mitt snart avslutade guldkonto in på Hotmail. Jag hittade ingen avstängningsknapp för guldkontot så fick ta till de gamla beprövade knepet att styra om autobetalningen till ett gammalt, inaktivt Visa-kort i stället. Det verkar fungera men jag får mailterror på köpet – gärna med några versaler (”UPPDATERING KRÄVS!”) i titelfältet.
  Edit: (Tweet.)
  

• ..HTC-uppdateringen som endast sades förbättra dataanslutningen gjorde mer än så. I stället för att direkt visa det senaste meddelandet i en SMS/MMS-konversation syns det äldsta först. Följden blir att man måste fingerscrolla genom hundratals meddelanden för att läsa det senaste som kom in helt i onödan. Trycker man ens fram skrivfältet far man upp till det äldsta meddelandet igen. Tillsvidarelösningen blir att tömma telefonen på meddelanden ofta.
  Edit: HTC, allt är förlåtet om bara Android 2.2-uppdateringen snart kommer till Legend också och fungerar minst lika bra med samma funktioner som i Desire. So, plz?

• ..webbläsaren i stordatorn frågar efter mina inloggningsuppgifter överallt igen, trots att de fortfarande finns lagrade på sina vanliga platser. Det blir till att pendla in i lösenordsdatabasen och leta upp de mer udda av dem igen.

• ..datormusen laggar efter som tusan utan att jag fattar varför. Det finns ingen smuts i den, batterierna är nästan fulla och bluetooth-anslutningen har alltid verkat stabil tidigare. Vad har hänt medan jag var borta? Musen har bara legat stilla på bordet. Det verkar hjälpa marginellt när jag viftar vilt med musen ett tag.
  Edit: Efter flertalet omstarter är den normal igen.

”Tack”, teknik, för välkomnandet. Tack. *viftar med musen för att komma åt ”Publicera”-knappen*

Är nyligen tillbaks efter ungefär en veckas vistelse hos Albin och Kristin. Vi hade bestämt att vi skulle försöka ses några dagar i sommar (för vi syns alldeles för sällan) så nu blev det dags. Stundtals blev det lite sent in på nätterna men vi hade ändå rätt mycket för oss på dagarna med stensättning, golf, utflykter och förberedelser inför sommarfesten som ägde rum under näst sista dagen som jag var där. Festen i sig gick hur fint som helst med en del bekantskaper som jag inte sett på ett tag samt en del nya – både nyfödda och ”gamla”. Det var även en smärre teckenspråksorgie på ett vis som jag inte varit med om på ett tag. Kul att takterna sitter i för ibland saknar jag att språka fritt på teckenspråk igen.

Lite otippat spenderade jag och Albin två sena nätter åt att ta oss igenom tvåspelarläget i Splinter Cell: Conviction, kallat Deniable Ops. Eftersom det är en fullblodig prolog till singelspelarkampanjen visste jag att det skulle bli en del att bita i. Dock hade jag inte riktigt räknat med att det skulle vara bland det bästa som jag spelar i co-op-väg, i alla fall inom den rena actionkategorin. Vi hade riktigt roligt och det blev svårt att slita sig när vi väl fått upp flytet. Vi passade även på att spendera lite tid i det nysläppta Limbo. På något vis fick han det gratis för att jag köpte det när jag var inloggad på hans Xbox så, yepp – delad glädje är dubbel glädje.

En annan ”leksak” som vi hade en hel del kul med var den relativt nya fyrhjulingen (på bilden ovan). Det blev lite körning i varierande, ojämn terräng och till sommarfesten gjorde vi en hinderbarna. Fast den gjorde en hel del praktiskt nytta i trädgården under stensättningen också.

Nej, nu kallar Limbo. Fruktar att det skall ta ta slut allt för snart, men måste bara fortsätta.

Igår var det dags för urrensning/städningen, lägenhetsbesiktning, anställningsintervju och en sex timmar lång bilfärd snett västerut som hann bli både solvarm och regnkall. Men till sist var man framme och kunde lasta av.

Jag har hört en hel del blandade perspektiv på Grankotten men har ju själv har jag tyckt om det. Du har bostadsgaranti, bra hyra med gratis Internet, två sommarmånader är gratis, möbler ingår, minst en tvättstuga per lägenhet, god service och lägenheten i sig är väldigt lättskött. På så vis har Örebro bostäders bostadslösning för stunder underlättat enormt för mig och gett mig tid att tänka på annat. Det har känts skönt att inte behöva lägga ned allt för mycket tid på något som ändå bara är ett tillfälligt studentboende. Dessutom har man haft en viss studentatmosfär och haft nära till campus utan att faktiskt vara på det för jämnan.

”..men nu är din tid i Grankotten över”, som bovärden sade när han besiktigade lägenheten. Jupp, nu så.

Idag var det åter igen dags för en sådan där opponering. Normalt tycker jag ju inte riktigt om sådana, men denna gång kändes det mest skönt få visa upp grupparbetet som man ägnat alla dessa timmar åt och att se de andras studenternas arbeten. Det var intressant att se alla möjliga kodlösningar, teman och problem som dök upp, samt hur man tampats med detta.

För övrigt fortsätter våren sin frammarsch. Temperaturen var tvungen att stiga till runt sju till tio plusgrader innan det började rinna ordentligt snöhögarna häromkring. Snödrivan utanför fönstret är väldigt liten jämfört med hur den var innan. Hundskiten lyser brunt överallt, lökarna ploppar upp på sina ställen, gruset knastrar ljudligt när man går och alla de där försvunna skyltarna återfinns nu snödrivorna. Undrar du vart besöksparkeringen tagit vägen? Den har flyttat ut till gräsmattan och är numera upp och ned.

Under veckan har var och varannan kotte i Grankotten lämnat stället med en resväska (och vissa tjejer har verkligen väskor som är stora nog för att rymma dem själva en del till), antagligen för att fira påsk i andra trakter än dessa. Och i morgon blir det även min tur att göra detsamma. Hade egentligen gärna gjort det för en vecka sedan men den stundande opponeringen höll mig kvar. Destinationen blir Falkenberg, förstås.

Dagens soundtrack x3:

• Biffy Clyro – When The Faction’s Fractioned
• Tom Petty and The Heartbreakers – Saving Grace
• Karen Souza – Every Breath You Take

Då var man tillbaks i Örebro igen där det nära på rådde sibirisk kyla när man kom. Bilade hit i lördags och överlämnade mig själv och min fader mer eller mindre helt i GPS:ens händer för att hitta en bra omväg förbi Albin och Kristin. Förutom en stunds förvirring i Göteborg då GPS:en laggade sig igenom för täta korsningar samtidigt som jag hade annan trafik att hålla koll på gick det hur bra som helst. Det fanns många tandläkare längs vägen (vilka syns som en tänder på kartan).

Någonstans mellan Göteborg och Trollhättan sköt snömängden i höjden men eftersom vägarna var relativt bilfria och vägarna var solindränkta och snöfria var det aldrig några större problem. Det var riktigt vackert. Efter att ha kommit fram och kollat på Albins och Kristins nya fordon, husets ommöblering/tillbyggnad samt ätit drog jag och fadren vidare mot Örebro.

När vi kom fram på kvällen var det något kallare än vad jag var van vid. I över en vecka har det varit drygt tio grader kallare här än i Falkenberg, och för en ovan känns skillnaden direkt. Som tur är verkar studentlägenheten inte ha några problem med att hålla värmen eftersom temperaturen pendlar på trygga +21-23°. Öppnar man min ytterdörr och tittar ut blir hela världen vågig (eftersom värmen håller på att pysa ur lägenheten). Därefter sjunker inomhustemperaturen väldigt fort. Mja, jag prövade när vi bar in min packning. Brr.. (~.~)

Resten av ankomstdagen(/-kvällen?) spenderades med Martin, Fia, Anna och Tess. Vissa av oss beställde mat från Coco Thai, vilka lyckades ställa till med ett riktigt lågvattenmärke då flera av rätterna var helt fel och den enda rätten som var rätt hade fel ingredienser. Hungriga som vi var åt vi, men det var knappast som förväntat.