danielandersson.me

Google Pac-Man

^ Igår fyllde Pac-Man trettio år och Google (som vid speciella tillfällen byter ut sin Google.com-logotyp) har tagit sitt vanliga firande en bit längre med en specialvariant av Pac-Man. Kul!

I den senaste versionen av Spotify lade man till möjligheten att se andras användarprofiler och delade listor. Plötsligt blev det lite roligare att göra blandspellistor. Här är några av dem som jag delar med mig av just nu:

Blandband 2010.05.01 – ”..men bara när du inte hör vågar jag säga så”

Jack White & Alicia Keys – Another Way To Die / Imogen Heap – First Train Home / Silverchair – Do You Feel The Same / Sam Morrison Band – Turn The Page / Owl City – Fireflies (Jason Nevins Remix) / Groove Waters – No Matter What (Nu Soul Edit) / Death Cab for Cutie – I Will Follow You into the Dark / Biffy Clyro – That Golden Rule / Staffan Hellstrand – Kromad, Svart / Jimmy Eat World – Always Be / Damien Rice – 9 Crimes / Carolina Wallin Pérez – Utan dina andetag / Pendulum – Propane Nightmares / The Offspring – Denial, Revisited / The Weepies – World Spins Madly On / Foo Fighters – Times Like These

Blandband 2010.03.04 – ”When he was a teenage boy, something got stuck in his throat”

David Gray – Fugitive / Genesis – Land Of Confusion (12” Version) / Placebo – Nancy Boy (Radio Edit) / Disturbed – Divide / The Polyphonic Spree – Light & Day/Reach For The Sun / Ben Folds – Still Fighting It / Morrissey – Don’t Make Fun Of Daddy’s Voice / Jack Johnson – Better Together / Creedence Clearwater Revival – Fortunate Son – Live 1970 / Michael Learns To Rock – That’s Why (You Go Away) / The Proclaimers – I’m Gonna Be (500 Miles) / Aerosmith – Jaded / The Cardigans – You’re The Storm – Sandkvie Session / Mötley Crüe – Kickstart My Heart / Lars Winnerbäck – Hjärter Dams sista sång (Live Sentrum Scene Oslo 5 september 08) / Keith Urban – You’re My Better Half / The Postal Service – Such Great Heights / Five For Fighting – 100 Years / Josh Rouse – Nothing Gives Me Pleasure / K-Ci & JoJo – All My Life / Michael Jackson – Jam / Kings Of Leon – Notion / Kemopetrol – Seagulls

Blandband 2010.02.03 – ”When I’ve lost all care for the things I own, that’s when I miss you”

Liquido – Stay With Me / Taken By Trees – Sweet Child O’ Mine / Silverstein – Apologize / As I Lay Dying – The Sound of Truth / Bell Book & Candle – Rescue Me – Radio Edit / Lou Reed – Perfect Day / Augustana – Sweet And Low – New Album Version / Staffan Hellstrand – Decemberblommor / Alexi Murdoch – Orange Sky / Joshua Kadison – Jessie / The Smashing Pumpkins – For Martha / Biffy Clyro – Mountains

Jag är tillbaks i Örebro sedan i måndags, ifall någon undrade. Och plugget fortsätter:

Idag har drygt fem timmar spenderats på kafét Gröna grodan med Berina och Jonas då vi skissat på kommunikationsstrategin åt det företag som vi jobbar med just nu. Man kan säga att det är en slags praktik i uppdragsformat och vi har tagit på oss att sköta både det kommunikativa och det grafiska. Förhoppningsvis skall det gå vägen.

Visst kunde man ha kortat ned mötet och haft ett till i morgon, men tiden bara gick. Dessutom var maten (”Nancho Supreme” med ”Mexfärs”) väldigt god, vädret härligt vårigt, samtalen trevliga och flytet hyfsat.

Förra veckan gav mig ut för att testa HTC Legend och se om den hade samma problem som föregångaren, HTC Hero, hade. Telia var, som vanligt, den enda butiken som lät mig testa denna telefon på riktigt. Lyckligtvis visade sig problemen ha minskat en hel del sedan Hero och någon dag senare hittade jag Legend för vettigt pris på annat håll. Nu har jag testat den några dagar och tänkte försöka samla intrycken.

Legend är en uppföljare till den omtyckta Hero. Prestandauppdateringarna är relativt blygsamma men i kombination med ett uppdaterat operativsystem skall prestandaskillnaden från föregångaren kännas rätt stor ändå (enligt vissa recensioner). Det enda som tycks vara orört sedan Hero är kameran, men då har den ändå förärats med blixt.

Telefonen har ett 3,5 mm hörlursjack, volymknappar på sidan, en oval scrollyta under skärmen, 3,2 tums tryckkänslig amoled-skärm med 320×480 pixlars upplösning, multitouch, Wifi, kommer upp i 7,5 mb/s datahastighet via telefonnätet, GPS, elektronisk kompass, klocka som ställer in sig beroende på vart du befinner dig i världen, kamera på 5 megapixlar med blixt, SMS/MMS/mail-funktionalitet, webbläsare med stöd för Flash, Google Android 2.1 Eclair samt en uppdaterad variant av HTC Sense.

Android i lyxförpackning

HTC är onekligen den tillverkare som har lyckats bäst med Android-operativsystemet och är dessutom tillverkare av Googles egna Nexus One. Legend är något svagare än Nexus One men kommer däremot med en designfaktor som slår de flesta telefoner på fingrarna. Hårt. Då de flesta Android-telefoner är i plast med både bättre och sämre skärmar, både visuellt och vad gäller tryckkänslighet, briljerar Legend med en i stort sett felfri skärm. Mestadelen av telefonens skal främst av formskuren aluminium, vilket är något som Apple gjorde de flesta blev väldigt bekanta med för något år sedan (i samband med släppet av ”unibody”-varianten av Macbook). Fördelarna med detta material, enligt Apple, var då att det var både lättare och starkare, vilket minskade storleken på produkterna/gav mer plats för komponenterna på insidan. Precis som Macbookarnas tangentbordsknappar består även vissa delar av Legends baksida av svart plast, så visst känns det lite som att HTC återanvänder en fungerande mix av material och färger. Resultatet är en telefon som känns väl gedigen och rent av dyr i handen.

Internt slänger HTC in sitt så kallade ”HTC Sense”, vilket kan sammanfattas som ett gäng apps och widgets som förskönar interfacet och lägger till extra funktionalitet. Så, ja, köper man denna telefon är det antagligen för att man vill ha den bästa typen av Android-lösning som man kan få idag. Sociala medier och internetkommunikation är tydligt i centrum. Direkt vid starten ombeds man fylla i uppgifter för Facebook, Twitter, Flickr och mail och därefter är allt det där med dig hela tiden – och det fungerar extremt bra utan något krångel. En widget, kallad Friends Stream, uppdateras med jämna mellanrum för att hämta nya tweets och Facebook-uppdateringar från dina kontakter. Du kan uppdatera Twitter och Facebook på en gång. Mailprogram kollar efter din mail och informationen om dina mobiltelefonkontakter kan kompletteras med bilder och extra information från Facebook och din Gmail-adressbok.

Gott om inställningsmöjligheter

Widgetsystemet och möjligheten att byta ut bakgrundsbilderna gör att att användarna kan göra operativsystemet precis hur gräsligt fult och klottrigt som helst lika väl som de kan att ägna timmar åt att försöka få till något slags snyggt, organiserat kaos. Apparna som finns är inte lika många och inte lika kommersiella som de till Apples Iphone men de har däremot möjligheten att göra mer grundläggande ändringar i telefonens system. Exempelvis kan nya typer av tangentbord, klockor och startsidor laddas ned. Spotify till Android installeras både som en separat app och som en widget. Appen fungerar nästan precis som den till Symbian och widgetten visar låttitel, start/paus och bak/framåt. De flesta widgets kommer dessutom med mer än ett valbart utseende/storleksalternativ och du har sju startskärmar att sprida ut dem på.

All textinmatning sker via skärmtangenbordet som faktiskt gör ett väldigt bra jobb med att förvandla tveksamma knapptryckningar till ord med hjälp av ordboken. Det går att ladda ned ett skandinaviskt tangentbord men det var inte riktigt lika finslipat som det som kom med telefonen så själv skriver jag numera utan ”Å”-, ”Ä”- och ”Ö”-tangenter. I stället låter jag ordboken automatiskt räkna ut ett ”A” skall bytas ut med ett ”Ä” i ett ord. Det kan låta knepigt men det fungerar faktiskt. Har man dessutom problem med att träffa rätt bokstavstangenter tar rättstavningsfunktionen med det i beräkningarna när den rättar till orden.

Kameraläget har gott om direktinställningar för ljus, kontrast, mättnad, skärpa, GPS-lokalisering och så vidare så där behöver man inte känna sig speciellt begränsad. Dock är kameran av ungefär samma kvalité som en låg- till medelmåttig kompaktkamera och resultatet är ibland lite oförutsägbart. Med ett stadigt grepp och lite tålamod kan man ändå få till rätt okej fritidsbilder.

Telefonen kommer med en helt okej webbläsare som klarar Flash, hanterar de senaste webbstandarderna och kan anpassa textbredden på de flesta spalter vid inzomning. På tal om inzooming fungerar ”pinchen” från Iphone här och gör det mycket bekvämare att zooma in och ut på stora webbplatser, bilder och kartor.

Mycket på en gång till kostnad av batteritid

All internetaktivitet tillsammans med en stark skärm kommer tyvärr med ett högt pris: Batteritiden är på gränsen för vad jag tycker är okej. Efter åtta timmar och relativt aktiv användning ropar telefonen oftast efter laddningssladden. Enligt informationen som man då får upp är det oftast skärmen som står för runt 80% av den totala strömförbrukningen. Man kan stänga av den automatiska ljusjusteringen (vilken är påslagen som standard) och dra ned på ljusstyrkan manuellt, men så fort man kommer ut i solen inser man varför HTC ändå har valt att låta skärmen lysa så stark som standard. Den behöver nämligen lysa en hel del för att kunna visa något alls i solljus. Autojusteringen är däremot något för stark i mörka rum för då blir det rent av jobbigt att läsa från skärmen. Halvlösningen är en widget (exempelvis Brightness Profiles) där man snabbt kan hoppa mellan olika skärmstyrkor samt den egna förmågan att hålla telefonen i skugga när solen skiner på.

En annan tråkig detalj är Googles begränsning för hur apps och widgets får installeras i telefonen. Man är begränsad till de 512 megabyte internt utrymme som finns i telefonen för programfiler. Cache och övrig användardata förvaras förvisso på minneskortet men eftersom telefonen redan kommer med en del installerade program och man själv installerar fler med tiden är risken stor att man förr eller senare når gränsen och tvingas avinstallera appar för att få plats med nya. Detta begränsar en som användare och säkerligen även programmerarna som nog inte vill göra för stora apps. Problemet går just nu att lösa med hjälp av rootning men det är antagligen inget som de flesta av användarna (jag själv inkluderad) vill behöva krångla med. Det är bara att hoppas att Google ändrar detta i framtiden.

Lite kort men väldigt gott

Sammanfattningsvis tycker jag att denna telefon är den roligaste jag har haft. Jag rekommenderar den starkt men vill ändå varna för batteritiden och utrymmesbegränsningen för apps och widgets som kan vara i minsta laget för vissa.

Tvättid, gråmulet men ändå ljust väder med 3,9 plusgrader, blöt asfalt och ett ständigt droppande från taken som låter som en slags ljudlig variant av kinesisk vattentortyr mot min fönsterbräda. Lyckligtvis är jag ju en sådan som kan stänga av de flesta ljud men olyckligtvis kunde jag inte helt stänga av det ständiga ”tappandet” ändå.

Nåja, igår blev min grupp färdig med gruppuppgiften och idag fixade jag i ordning det sista på min individuella. Checklistan för vad som skulle göras har egentligen ifylld sedan några veckor men det sista var inte klart och, som så ofta med kod, är det det sista som blir lite extra pilligt. Skulle jag göra om arbetet nu skulle jag antagligen göra på andra vis och något fortare – men nu skall jag inte tänka på det för jag vill ju inte börja om. Nästa vecka är det inlämning (om jag inte minns fel).

Nu: Lost-tajm och pytt med ägg. Kodbreaken är absolut. Ett helvete med odöpta bebisar väntar mig dessutom.

Efter drygt åtta timmars roligt men något uttröttande grupparbete med PHP/MySQL känns det så smått som en belöning att komma hem och hitta senaste numret av Level i brevlådan.

Nu: Databreak (bortsett från en titt på senaste numren av Naruto och Bleach), glass/nyponsoppa och Level-läsning.